Min stamtik DK UCH Sejcon Grey Victoria har varit sjuk. För över 1 år sedan hade hon återkommande urinvägsinfektioner o jag trodde först det va det igen. Jon löpte i slutet av maj början av juni o ibland blir det UVI efter det.
Nu blev det ökad törst, kissa ofta, slö o allmänt hängig.
I veckan tyckte jag hon började bli spänd över magen o hon upplevde det lite obehagligt om man tog på magen. I onsdags ringde jag veterinären som utrett hennes UVI men dom har dåligt med veterinärer så vi bestämde att avvakta o jag skulle återkomma torsdag morgon. Onsdag eftermiddag hade hon 38,4 i temp men vid 23:00 var den på 39.
Torsdag morgon var vi uppe tidigt o jag fångade ett urinprov o ny temp var 39,4. Victoria var fortfarande inte jättepåverkad men min magkänsla sa att detta är mer än en UVI.
Ringde samma veterinär men vi kom överens om stt jag skulle åka till ett större djursjukhus ifall det var just livmodern. Jag ringde Hund o katt kliniken i Kumla o gasade dit. Väl framme blev vi intagna fort o veterinären var supergullig.
Ultrljud som visade stor ful inflamerad livmoder.
Viccan blev inlagd med dropp o skulle snarast op innan den brast. Den känslan att lömna henne där var bland det värsta jag varit med om.

Vid 15:30 ringde dom o allt hade gått bra tack o lov. Stor ful o varig livmoder var borta. Är så jäkla glad att jag gick på min magkänsla för detta kunde gått så illa.
Fick lov att ringa på kvällen o få en rapport att allt var ok.
Fredag morgon ringde dom o jag fick hämta fröken.
Nu ska bara allt läka o hon blir som ny igen.
Dagens lärdom är att gå på känslan när era hundar blir sjuka.

Min älskade Victoria