Alltså jag älskar numera detta med att åka på hundutställningar. Dom första jag var på för många ar sedan gjorde mig sjukt nervös o snudd på illamående o svimfärdig.
Numera är det kul.
Men så ibland sätter jag mig o funderar. Det ska man kanske inte göra för det är inte alltid bra att grubbla.
Jag vet numera att jag har en bra hund, han är både Internationell o Nordisk Champion men ändå tvivlar man ibland. När jag o min hund får ett bra resultat o andra inte o dom går på om hur knäpp domaren är, man fattar inte hur domaren tänker m.m Då ibland tappar jag glädjen över att det gick bra för min/mina hundar. Börjar fundera om domaren dömde rätt som satte min hund långt fram, skulle min hund inte haft detta eller hade jag tur att domaren bara tyckte så den dagen m.m
Jag har väl kanske inte riktigt fattat att jag trots allt fått fram en jäkligt bra silverhane utan tvivlar ännu.
Nu vill jag inte ha massa men Marika du har en så bra hund utan ta o fundera lite, är det bara jag som har denna känslan ibland efter en utställning? Man tappar lite glädjen över ett bra resultat när alla runt om går igång o talar om hur fel domaren hade.
Eller så sitter detta bara i mitt huvud, får inte ens riktigt fram hur jag menar men nån kanske förstår.
Over and out